Igår hade jag svårt att somna (som vanligt). När jag inte kan somna ligger jag alltid och tänker, vilket bara gör det värre. Men iaf igår kväll låg jag och tänkte på min storebror.
Det är mycket man inser nu när man blivit äldre hur mycket någon har betytt/betyder för en. Jag och Niclas(min bror) har bråkat precis som alla andra syskon gjorde men han har ändå alltid varit min bästa vän.
Jag har aldrig varit den personen som sover över hos andra. Jag kan vara borta hela nätter och umgås flera dygn i sträck, men när det kommer till att sova så gör jag helst det hemma i min egna säng. Men när vi var små så sov vi ibland hos mormor&morfar. Jag hade aldrig problem med det. Men nu när jag tänker efter så var det för att Niclas alltid var där. Minns en gång när vi skulle sova över i deras stuga och jag var riktigt mörkrädd. jag frågade om jag fick hålla Niclas i handen och klart fick jag det. Jag fick aldrig ett nej när jag frågade. han sträckte alltid ut handen. Kvittar hur mycket vi hade bråkat på kvällen så höll han mig i handen tills jag hade somnat.
Ett annat tillfälle när det är bra att ha en storebror är när man hamnar i trubbel. Där jag växte upp fanns olika gårdar(inte bondgårdar med en massa djur, utan gårdar med hus) På gården bakom oss bodde två tjejer som var bästa vänner. De hade vuxit upp tillsammans och alltid lekt med varandra. På gården framför vår gård var det två andra tjejer som alltid lekte med varandra. Men på min gård fanns bara killar. Helt klart är jag glad för det än idag för vi hade riktigt roligt meeeen...när vi skulle börja skolan så började jag med de här två tjejparen och jag fick aldrig vara med dem. Till och med deras föräldrar sa nej!!! hur sjukt är det?? men i alla fall, kaxig som jag var så skulle jag tvunget bråka med dem. En dag var dem ett helt gäng ute på en av gårdarna och det var då meningen att jag skulle få stryk. Lilla jag går in och kallar på min storebror och när han kommer ut rusar alla ungar iväg. Haha minns det så klart än idag. Då var det bra med en bror.
Då när man var liten förstod man inte hur mycket ett syskon verkligen betydde för en. Men idag när man har blivit lite äldre och klokare är man tacksam att man fick ett syskon.
Det är mycket man inser nu när man blivit äldre hur mycket någon har betytt/betyder för en. Jag och Niclas(min bror) har bråkat precis som alla andra syskon gjorde men han har ändå alltid varit min bästa vän.
Jag har aldrig varit den personen som sover över hos andra. Jag kan vara borta hela nätter och umgås flera dygn i sträck, men när det kommer till att sova så gör jag helst det hemma i min egna säng. Men när vi var små så sov vi ibland hos mormor&morfar. Jag hade aldrig problem med det. Men nu när jag tänker efter så var det för att Niclas alltid var där. Minns en gång när vi skulle sova över i deras stuga och jag var riktigt mörkrädd. jag frågade om jag fick hålla Niclas i handen och klart fick jag det. Jag fick aldrig ett nej när jag frågade. han sträckte alltid ut handen. Kvittar hur mycket vi hade bråkat på kvällen så höll han mig i handen tills jag hade somnat.
Ett annat tillfälle när det är bra att ha en storebror är när man hamnar i trubbel. Där jag växte upp fanns olika gårdar(inte bondgårdar med en massa djur, utan gårdar med hus) På gården bakom oss bodde två tjejer som var bästa vänner. De hade vuxit upp tillsammans och alltid lekt med varandra. På gården framför vår gård var det två andra tjejer som alltid lekte med varandra. Men på min gård fanns bara killar. Helt klart är jag glad för det än idag för vi hade riktigt roligt meeeen...när vi skulle börja skolan så började jag med de här två tjejparen och jag fick aldrig vara med dem. Till och med deras föräldrar sa nej!!! hur sjukt är det?? men i alla fall, kaxig som jag var så skulle jag tvunget bråka med dem. En dag var dem ett helt gäng ute på en av gårdarna och det var då meningen att jag skulle få stryk. Lilla jag går in och kallar på min storebror och när han kommer ut rusar alla ungar iväg. Haha minns det så klart än idag. Då var det bra med en bror.
Då när man var liten förstod man inte hur mycket ett syskon verkligen betydde för en. Men idag när man har blivit lite äldre och klokare är man tacksam att man fick ett syskon.
De här har jag vuxit upp med. Bror Niclas, kusin Kristoffer, Jag, kusin Fredrik. Gammal bild med dålig kvalite.
.jpg)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar