Världens finaste döptes i torsdags. Har inte haft en lugn stund sen dess att sitta ner och skriva om det. Det blev visst Ullared igår med Ida. Nu har jag en liten stund innnan mina föräldrar kommer hit på fika.
Jag trodde Aldrig man kunde ha så mycket känslor och så mycket kärlek till ett litet barn. Jag satt och grät nästan hela dopet. Blir tårögd igen bara jag tänker på det, bara jag tänker på att Louise låter mig vara en så stor del av Theodors liv. Även prästen pratade till mig och sa att jag har en stor betydelse för Theo. Tårarna bara rann.
Sen när jag tittade ner i bänkraden så satt Ida och grät och då grät jag ännu mer. Vi tänkte samma tanke när vi såg på varandra. Vi tänkte på när det är vår tur, när vi sitter där med vår bebis. Det känns fan inte långt borta just nu. Tror jag har fått bebissjukan.
Louise, det finns inga ord som beskriver hur mycket jag älskar dig. Tack för att du gör mitt liv så mycket rikare. Jag kommer alltid finnas vid din och Theodors sida!
.jpg)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar