Jag är så rädd att stå ensam kvar här på jorden. På 7 år har det gått bort 6 personer i min familj/släkt. Förutom min mamma, pappa och bror så har jag min starka mormor och mina två kusiner. Många nätter ligger jag vaken och tänker på om något skulle hända de jag har kvar. Jag orkar verkligen inte mer sorg. Vi har haft allt för mycket av det i vår familj. Det som håller mig stark är att jag tänker framåt på när jag själv får barn, och när brorsan får sina barn. Då kan vi kanske få en "släkt" igen.
Sen är jag ju tillsammans med en som måste ha den största släkten i norra Skåne ;) Det kan ju vara en fördel.