Igår fick magen damp igen som vanligt. Skriver nästan bara när jag mÅr dåligt. Tror det är lite som en rehabilitering för mig. När jag är glad och mår bra har jag liksom annat för mig och har inte tid att slösa den stunden framför bloggen.
I alla fall så igår hemma hos mina föräldrar fick jag ett anfall. Först magen som sen framkallade panikångesten. Tänker inte gå in riktigt på detalj. Men det som kom ur mig var inte riktigt normalt. Efter två timmar (som det oftast brukar ta) satte jag mig halvdöd i bilen och åkte hem gråtandes (som vanligt) till en Ida som stod med öppna armar(som vanligt)
Jag får lite skylla mig själv. För enligt min mage ska jag gå på en sträng diet. Men den är så äcklig så då äter jag inte alls ist. Varför äta om man inte kan njuta av maten.
Men ja, nu på måndag ska jag ge mig på dieten igen. Måste få bukt på det här. Hur ska jag kunna jobba om jag fallet ihop gråtandes i kramper titt som tätt?

En bra och rolig sak är att jag var på arbetsintervju på Marbodal igår. Vi får se hur det går men det kändes bra. Efter andra nitlotter som varigt så tar jag inte ut något i förskott. Det får gå som det går.

Nu har jag fått beklaga av mig till bloggen så nu ska jag försöka fortsätta med äckelgröten och sen gå ut på en promenad. Det enda positiva med IBS:en. Promenader är bra.