Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?

Tiden går som bara den. Knopparna på träden här utanför våra fönster börjar slå ut. Då är det verkligen vår nu? Tror dock inte så mycket på det en dag som den här när det blåser. Men den kommer väl komma lika snabbt och snart har vi väl sommar också. Okej jag ska inte ta i. Men det hade varit skönt. Jag har haft mycket skola de senaste dagarna. Gillar att ha mycket att göra men ibland kan det bli föööör mycket. Jag gillar det jag gör men vill gärna lägga ner tid på sakerna så de blir bra. Annars kan man lika gärna skita i det. Just nu sitter jag ensam hemma. Ida tog med sig Wilma hem till familjen i skogen. Jag orkade inte hänga med den här gången då vi var där förra helgen och åt middag hos hennes pappa. Kände att jag kan få mycket gjort här hemma när någon är iväg med Wilma. Sorgligt men sant. Hon är så himla trottsig just nu och har även varit dålig i magen. Saknar dem redan. Det blir helt stilla och tyst utan hennes bus. Men imorgon ska hon få åka med mig ut på landet igen medans Ida jobbar. Wilma får busa med "mormor" medans Jag bygger modeller till mina projekt. Nu funderar jag på att gå och vila. Har så satans ont i kinden. Min ena visdomstand har bestämt sig för att bråka med mig. Palla!