Ironiskt

Igår målade jag vidare här hemma. Känns som det inte kommer hända något förän vi får soffan. När färgen ändå skulle torka drog jag mig in och träffa George en stund. Blev en hel del prat. Som det oftast blir när vi ses. Just nu känns det bara som jag väntar, väntar på att livet ska börja. Längtar efter att få plugga. Hoppas det verkligen håller i sig tills jag väl ska börja. Vill byta miljö, byta stad. Nytt folk? Det kommer väl, förhoppningsvis.

Människor som gömmer saker och inte tror att det ska komma fram är ganska Ironiskt. Speciellt om det är någon i ens närhet och att människorna skriver BLOGG?!

Hej barn, Internet är inte på riktigt...