Rädd?

Usch det är jag. Rädd för det förflutna. Gillar inte att kolla tillbaka. Det bara hugger tag i en. Även om saker och ting var bra genom tiderna så sitter nog det jobbigaste kvar hårdast. Tråkigt nog. Men sakerna är väl kvar i det förflutna för en anledningen annars hade man väl haft de kvar i nuet? Kan sitta och tänka sönder mig på det. Undra om det bara är jag som funderar på det ibland?

Nej nu till något annat. Två veckor till avfärd. Det slog mig idag att det verkligen händer. Eftersom jag bara jobbar hinner jag knappt tänka men sen har man varit sjuk de senaste dagarna och då kommer en massa tänkande. Vill inte tänka så mycket på det, vill inte skaffa förhoppningar. Ska mer ta det som det kommer. Hoppas bara man kan friska till och vara helt pigg och kry tills dess men det ska man nog hinna på två veckor.

Hatar oxå alla tabletter. Ska alltid prega i mig en massa och sen är det svårt och sluta och sen får man ångest för man tagit dem och bla bla. Mår jag bra psykiskt klarar jag vara utan sen kommer minsta lilla svacka och då tar jag vad fan som helst.
Nej nu blev det för deppigt.

:*